Flygrädsla blandad med ett underbart land!
Oj, vad illa...typ en månad sedan jag skrev i min kära blogg...vad hände??
Jo mycket har hänt, har hunnit med mycket sedan dess...har besökt Brasilien i två veckor med mycket sol, regn och bad. Har badat med delfinerna, sett havssköldpaddor matat apor vår underbara trädgård...helt magiskt boende hade jag i Pipa norr om Natal...bode hos en göteborgare( gilla gbg) Kristian heter han och hade verkligen ett underbart hus på höjd över havet med utsikt som inte går att beskriva.
Dagarna i Pipa gick åt till att gå till stranden lilla och sola, äta gott och umgås med svenskar, norskor och brassar, gud vilket folk och vilen musik dom gör, shit jag är verkligen ingen dansare, som ni vet ni som känner mig, har väl knappt någont taktkänsla men jag gav allt på dansgolvet hela natten, helt fantastiskt:)
Dax å prata om flygresan kanske, börjademed att jag tog taxi ut till arlanda, betala och såg allmänt nervös ut, stängde dörren å gick in mellan glasdörrarna när jag då inser att jag inte har min handväska med mej, vilket betyder ingen mobil, inga pengar, inga biljetter och inget PASS...hummm hur gör jag nu tänkte jag, tänkte även fan vad skönt nu slpper jag åka...men efter 10 minuter kommer en man inspringande med min väska i handen, taxichuffören hade sett väskan i bilen och förstog att jag behövde den ganska snabbt när han kollat i den, var bara ta fram plånboken igen och ge honom ännu mer pengar, TACK
Fortsatte till incheckningen för att lämna ifån mig bagaget, vilket tog tid, inte för att det var mkt folk( var bara jag där) men jag hade tusen frågor,hehe
Upp till baren utanför passkontrollen, betsällde 2 glas vin (hade redan dratt i mig en flaska vin)satte mig hos två damer och pratade, in i rökrummet, rökte säkert ett paket innan jag skulle stiga på flyget!
I gången på väg in till flygplanet brjar djävulen bråka med mig, jag vill verkligen inte flyga slutade med att jag stor tjöt och näst intill vägrade stiga på men skickliga som dom är satt jag sedan på min plats, mittemellan en man å kvinna...planer börjar rulla ut till körbanan, jag drabbas av fullkomlig panik, snarare panikångest, mannen å kvinnan håller i mina händer vilket jag nästan krammar sönder, skricker och gråter samtidigt och är helt bortom vettet.
uppe i luften kommer flygvärdinnan fram för å prata med mig, hon ger mej alkohol och talar om för mig att det kommer gå bra, bull shit tänkte jag!!!
Efter 6 timmar inte sovit en blund, mellanlandar vi på gran canaria och ut på takterrassen för att kedjeröka och alla verkade veta vem jag är iallafall, helt underbara människor...
Upp i luften igen och samma sak händer, besättningen är bytt och nya ansikten möts blad personalen, flygvärdinnan kom fram till mig direkt efter jag satt mig i flystolen och gav mig alkohol och pratade lite med mig, och sa att direkt när vi är uppe i luften kommer jag till dig igen, panikångesten blev kraftigare, hade svårt för att andas och tårarna bara rullade på mina kinder, väl uppe i luften fick jag sätta mig framme hos flygvärdinnorna, fick mer alkohol, kaffe, godis och allt jag ville ha, satt och pratade och skrattade och allt känndes bättre men inte bra, efter en halvtimme kom en av flygvärdinnorna och frågade om jag ville sitta hos PILOTERNA, va??shit ska jag sitta därframme,får man det??
gick in och gick vara med om det alla nästan skulle vilja uppleva, fik sitta hos dem å prata, fråga och trycka på knappar, fick se soluppgången och se hela öknen i afrika med massor av vulkaner, shit vilken upplevelse...
Ett plan kan ju inte flyga egentligen, shit ¨å nu flyger dom automatiskt helt otroligt och dom förklarade för mig att vi kan inte störta, det går inte.
Efter yttligare 6 timmar utan sömn landade jag i Natal/brasilien. jag överlevde:)
Mitt mål var att inte vara flygrädd sista biten hem alltså från gran canaria till sverige 2 veckor senare, vilket jag klarade, eller jag var rellativt lugn:)fick en present en liten parfym för att jag varit så duktig, tack all personal för ert otroliga bra jobb, jag överlevde allt:)
Som i sällskapsresan : "jag kan flyga"
Nu rullar livet fram som vanligt här i stockholm, nu kommer vårvädret och allt går mot ljusarde tider:)
ligger dock hemma sjuk just nu men men inget å klaga över:)
För er som älskar och resa, NI måste se BRASILIEN helt underbart:)
Jo mycket har hänt, har hunnit med mycket sedan dess...har besökt Brasilien i två veckor med mycket sol, regn och bad. Har badat med delfinerna, sett havssköldpaddor matat apor vår underbara trädgård...helt magiskt boende hade jag i Pipa norr om Natal...bode hos en göteborgare( gilla gbg) Kristian heter han och hade verkligen ett underbart hus på höjd över havet med utsikt som inte går att beskriva.
Dagarna i Pipa gick åt till att gå till stranden lilla och sola, äta gott och umgås med svenskar, norskor och brassar, gud vilket folk och vilen musik dom gör, shit jag är verkligen ingen dansare, som ni vet ni som känner mig, har väl knappt någont taktkänsla men jag gav allt på dansgolvet hela natten, helt fantastiskt:)
Dax å prata om flygresan kanske, börjademed att jag tog taxi ut till arlanda, betala och såg allmänt nervös ut, stängde dörren å gick in mellan glasdörrarna när jag då inser att jag inte har min handväska med mej, vilket betyder ingen mobil, inga pengar, inga biljetter och inget PASS...hummm hur gör jag nu tänkte jag, tänkte även fan vad skönt nu slpper jag åka...men efter 10 minuter kommer en man inspringande med min väska i handen, taxichuffören hade sett väskan i bilen och förstog att jag behövde den ganska snabbt när han kollat i den, var bara ta fram plånboken igen och ge honom ännu mer pengar, TACK
Fortsatte till incheckningen för att lämna ifån mig bagaget, vilket tog tid, inte för att det var mkt folk( var bara jag där) men jag hade tusen frågor,hehe
Upp till baren utanför passkontrollen, betsällde 2 glas vin (hade redan dratt i mig en flaska vin)satte mig hos två damer och pratade, in i rökrummet, rökte säkert ett paket innan jag skulle stiga på flyget!
I gången på väg in till flygplanet brjar djävulen bråka med mig, jag vill verkligen inte flyga slutade med att jag stor tjöt och näst intill vägrade stiga på men skickliga som dom är satt jag sedan på min plats, mittemellan en man å kvinna...planer börjar rulla ut till körbanan, jag drabbas av fullkomlig panik, snarare panikångest, mannen å kvinnan håller i mina händer vilket jag nästan krammar sönder, skricker och gråter samtidigt och är helt bortom vettet.
uppe i luften kommer flygvärdinnan fram för å prata med mig, hon ger mej alkohol och talar om för mig att det kommer gå bra, bull shit tänkte jag!!!
Efter 6 timmar inte sovit en blund, mellanlandar vi på gran canaria och ut på takterrassen för att kedjeröka och alla verkade veta vem jag är iallafall, helt underbara människor...
Upp i luften igen och samma sak händer, besättningen är bytt och nya ansikten möts blad personalen, flygvärdinnan kom fram till mig direkt efter jag satt mig i flystolen och gav mig alkohol och pratade lite med mig, och sa att direkt när vi är uppe i luften kommer jag till dig igen, panikångesten blev kraftigare, hade svårt för att andas och tårarna bara rullade på mina kinder, väl uppe i luften fick jag sätta mig framme hos flygvärdinnorna, fick mer alkohol, kaffe, godis och allt jag ville ha, satt och pratade och skrattade och allt känndes bättre men inte bra, efter en halvtimme kom en av flygvärdinnorna och frågade om jag ville sitta hos PILOTERNA, va??shit ska jag sitta därframme,får man det??
gick in och gick vara med om det alla nästan skulle vilja uppleva, fik sitta hos dem å prata, fråga och trycka på knappar, fick se soluppgången och se hela öknen i afrika med massor av vulkaner, shit vilken upplevelse...
Ett plan kan ju inte flyga egentligen, shit ¨å nu flyger dom automatiskt helt otroligt och dom förklarade för mig att vi kan inte störta, det går inte.
Efter yttligare 6 timmar utan sömn landade jag i Natal/brasilien. jag överlevde:)
Mitt mål var att inte vara flygrädd sista biten hem alltså från gran canaria till sverige 2 veckor senare, vilket jag klarade, eller jag var rellativt lugn:)fick en present en liten parfym för att jag varit så duktig, tack all personal för ert otroliga bra jobb, jag överlevde allt:)
Som i sällskapsresan : "jag kan flyga"
Nu rullar livet fram som vanligt här i stockholm, nu kommer vårvädret och allt går mot ljusarde tider:)
ligger dock hemma sjuk just nu men men inget å klaga över:)
För er som älskar och resa, NI måste se BRASILIEN helt underbart:)
